Fabriano Aquarello – new friends

Angelo Gorlini, masterclass in Fabriano 2017

A short report of watercolor painting with historical recaps, starting from when I gave up the dream of becoming an artist and possibly now 45 years later, make an effort to at least pick upp the brush and use some of all new tools that three days in Fabriano showed.

In 1970 in my early 20 years of age i dreamt of becoming an artist but turned out in mediaproduction and filmmaking. In 1985, I used a 14 days vacation to paint watercolor of the landscape and cycle around the beautiful swedish Öland (Island-island). It resulted in 14 pieces and 4 of them participated in an exhibition 2013 (Summerdreams). But still no restart of painting.

Lena Armstrand, Elisbeth Winkel-Zoladz, Torild Inger Børretzen, Lena J Fahlén at Fabriano welcome party 2017

So all of a sudden I got a new chanse thanks to Elisabeth Winkel-Zoladz and that made it possible for a restart. So we decided to take a chance with my watercolor-painting from 1974 of a finnish cottage outside Pietarsaari. It was accepted and of we went to Fabriano, staying at Residenza La Ceramica.

Aine Divine and Ritva Peratt among street artists at Piazza del Commune, Fabriano 2017

We met Aine Divine from Scotland and I asked her to give me a private lesson to prepare for a masterclass with Angelo Gorlini the next day.

Aine Divine and Börje Peratt Foto: Ritva Peratt

At the masterclass I suddenly couldn´t find my glases so when we were supposed to do an exercise of painting flower I had to short time to do it and instead made a portrait of Angelo Gorlini using parts of Aine’s and Angelo’s instruction.

Angelo Gorlini portrait: B. Peratt 2017

The meeting with people were very rewarding and it was so nice to see all the artists on the street (slideshow below). We had to leave in early Saturday morning because of a very tough filmmaking schedule at home. But perhaps the days i Fabriano will inspire to paint.

As Angelo said it is an art of more fun than achievement. Aine also presented a new word to me: ”Exactitude”. But watching all fantastic paintings in Fabriano I cannot release my self of the demanding act of watercolor painting. So its a process of joy and requirement. Perhaps the new tools can contribute to currage and the sketched portrait of Angelo has not much of exactitude.

Lots of Thanks to Elisabeth W and all the wonderful people meeting up in Fabriano

Börje Peratt

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Carl-Gustaf Ekberg – skulptör

CG Ekberg skulpurer

CG Ekberg skulpurer

Carl-Gustaf Ekberg (Hemsida) (Wikipedia) är Djursholmsbo och ansluten till Nätverket Danderyds Konsthall. Vid dryga 80, högproduktiv och framgångsrik.

Skulpturstråk

Jag fick upp ögonen för CG då Täby upplät en hel park för ett växande antal installationer. Den nionde avtäcktes hösten 2014. (Länk till bild, öppnande och avtäckning)

”Mediationsstig”
Installationen har fått många positiva kommentarer och en som fäst sig är att temat möjliggör en mediationsvandring med inspirerande motiv.

Samarbete?
Jag har länge önskat förverkliga några idéer till skulptur och kontaktade CG för att åtminstone höra efter om det fanns en öppning till det. Jag finner hans formspråk och skicklighet perfekt för den skulptur jag har i åtanke. Vi bestämde oss för att träffas i hans ateljé en fredagsförmiddag och på den dryga timmen vi bekantade oss med varandra uppstod tycke. Oavsett hur det blir med en skulptur så har jag mött en själsfrände. Kraftfullt uttryckt, ja men ibland blir det så.

I slutet av mötet kände jag också för att göra en dokumentär om CG och hans liv och konstnärsskap. Numer är det svårt att få sådana projekt finansierade men det är värt ett försök.

Börje Peratt
Välkommen till min mediala värld

Nedan en serie bilder jag tog i hans ateljé vid mötet våren 2015.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Glooscaps återkomst

1996 var min bror och jag inbjudna till Canada och Nova Scotia för att förbereda en eventuell inspelning av en dokumentär.

Det blev en fantastisk resa med många naturupplevelser. Det som gav mig det kanske starkaste intrycket var att få delta i Mic Mac folkets ritual till den store anden Glooscap.
Man fick inte fotografera under ritualen så jag gjorde en skiss i akvarell.

Medicinmannen som ledde det hela, Eugene Denny, berättade sedan för mig om deras store ande Glooscap och erbjöd efteråt en initiering i en shamanisk rit. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge men vi hade mycket kontakt och jag skrev ned en idé till ett manus som utspelade sig på den tiden som vikingarna kunde ha besökt dem. Sägnen handlar om ett möte med en vit blond människa som man uppfattade som gudomlig.

Mitt brev för att söka medproducent till en dokumentär i Canada och handlar om Mic Mac, en Nordamerikansk ursprungsbefolknings ritual till den store anden Glooscap.

Mic Mac ritual dance, Canada (Akvarell, Börje Peratt 19/10-1996)

Mic Mac ritual dance, Canada (Akvarell, Börje Peratt 19/10-1996)

 

”The return of Glooscap”

Among the Mic Mac /Mi’kmaq there is a legend about them meeting a white blond man that was perceived as sent from Gods.

This drama [documentary] is based on known historical facts about the Vikings and their travel to the North American continent and stories among the Indigious people (today also called people of First Nations) and about their meeting with the Norse men.

One thesis is that the vikings reached deep into Nova Scotia. The sagas of the vikings and the legend about Glooscap, the Great Spirit of the Mi´K maq tribe in Nova Scotia, ads to the scientific research.

A co production of this series will enrich the content from the perspective of two different cultures that possibly merged or at least were into trading before suddenly going into a conflict where the viking were chased away.

Below the idea and concept is presented lacking of the facts and scientific discussions as for example:

Did the Native people of North America, get the ironmade Tomahawk from the norsemen and did they learn how to manufacture it, by the skills of Vikings? Did the Vikings on this occasion learn a new way how to manufacture for instance the arrow and the bow?

Did they exchange language or other cultural meanings? There is also ideas that The Vikings crossed the continent and came all the way to the western part of North America in the areas of Victoria lake (British Columbia). They then would have met tribes that made wooden portraits of Gods just as they did.

Even the Appaches know about the Vikings!
To develop this content is the goal of the producer.

Since Mi´K maq could not be a name presented to the Norse men the synopsis below propose ”Lno”, their true name as a suggestion from people of the Mi´K maq tribe. Lno means “human being”. The story below is to be developed with documentary materials and interviews.

Enebyberg 2000-10-10
Börje Peratt

Nåväl denna dokumentär blev aldrig gjord men det finns ett mycket spännande treatment

Börje Peratt

Jan Johansen på Danderydgården

Jan Johansen och BP framför Bullerbyn FOTO: Micke. 25 okt 2013

Jan Johansen och BP framför Bullerbyn FOTO: Micke. 25 okt 2013

25 oktober var vi ett tiotal konstnärer som ställde ut samtidigt som Johan Stengård med vänner underhöll med musik i världsklass. Denna kväll var Jan Johansen med och bidrog med flera av sina örhängen. Avslutningen Amazing Graze var magisk.

Johan Stengård band med Jan Johansen

Johan Stengård band med Jan Johansen


Lobbyn

Lobbyn


Salongen

Salongen

Bullerbyn musikpub

Bullerbyn,  Börje P. 1974

Bullerbyn, Börje P. 1974

Bullerbyn musikpub

Olja, 100 x 110 cm

Börje  P.  (1974)

Bullerbyn var en musikpub på Kungsgatan 67 i Stockholm. Bullerbyn öppnade 22 sept 1973 och höll på till slutet av 70-talet. Ägaren Hans-Olof Wahlström var alltid med på noterna när det hände något nytt. Många av dåtidens stora jazzartister så som Elvin Jones, Al Heath, Monica Zetterlund, Bernt Rosengren, Jan Garbarek uppträde på ”Bullret”. Också flera av den alternativa musikrörelsens artister uppträdde på Bullerbyn genom åren.

Bullerbytavlan ställs ut under en dag 28 sept 2013  i samband med ”Big Band” Storbandsjazz. (18.00-20.00)

big_bang_hires

Fadime – angel

Fadime_Angel
För några år sedan fick jag en idé till en staty över Fadime. Visionen var en plats i en park i Uppsala. Staden där hon mördades av sin far. Ett bestialiskt så kallat ”hedersmord”.

Fadime ville gå sin väg och leva sitt liv vilket hon gjorde med stor heder som medmänniska.

Vanäran som drabbade hennes familj är helt och hållet ett ansvar för de ansvariga för våldet.
När jag såg framför mig denna försoningsskulptur fick jag höra att andra velat resa en staty över Fadime i Uppsala men att det initiativet lades ned av risk för bombdåd.

Fadimes släktingar och etniska kulturgrupp var emot förslaget och ville inte bli påminda.

Istället ville då kulturnämnden i Uppsala göra en minnesplats, ett monument eller döpa en park i Uppsala till minne av Fadime. Det blev till slut en minnesplats.

Min kortfilm ”Bella & Real” som sedan vann internationella priser, hade premiär två månader innan Fadime mördades. Den handlade om en bortlovad kurdisk flicka och om ”rätten till sitt eget liv”.
Senare gjorde vi också långfilmen ”Bella & Real – The Movie”.
Temamusiken till den, ”Fri främmande land” hamnade på flera topplistor.

Min idé till en skulptur Fadime Angel och en minneslund är för allas

”rätt till sitt eget liv”


Börje Peratt

Minnesbilder från Öland

Efter att vi fick småbarn, första sonen 1977, upphörde egentligen allt måleri. Sommaren 1985 åkte vi ned till Öland. Jag hade köpt fint akvarellpapper och riktigt bra penslar och färger. Nu skulle en länge närd dröm förverkligas. De var nästan 10 år sedan sist och jag ville inget hellre än att sätta mig på en sten och måla av landskapet.

Jag hyrde en cykel och begav mig under fjorton dagar  ut varje morgon i gryningen för att finna ett nytt motiv. Passerade vid et tillfälle en bondgård som sålde jordgubbar. Öppettider 07.00-22.00. Jag var för tidig och sedan för sen då jag återvände. Det enda jag hade med mig var vatten. Så förflöt dagen, hungerkänslorna gick över och jag satt i ett slags meditativt tillstånd helt försjunken i motiv och måleri.

Det blev fjorton tavlor, en varje dag. Jag minns inte så mycket av målandet bara den magiska närvaron. Jag har varken förr eller senare upplevt något liknande.

På sensommaren arrangerade vi en utställning ombord på skolskeppet Belle Amie med hemmahamn i Stocksund. Tavlorna var inte till salu. Däremot blev det fyra litografier. Se nedan.

Överst till vänster: Tokenäs kvarn  Överst till höger: Byxelkrok hamninlopp

Nederst till vänster: Lerkaka            Nederst till höger: Skeppsvraket Sviks af Åbo

Börje Peratt